Det här är plågsamt att läsa.
Många har upplevt en eller annan form av mobbning, som offer och observerat mobbning eller själva varit mobbare. Många upplever mobbning dagligen och det kan upplevas som ett helvete.
En av dem som har upplevt detta helvete är Cassidy Trevan från Melbourne, Australien. Hon upplevde mycket psykisk mobbning under mycket lång tid, och ett par fall där hon blev fysiskt attackerad. Det blev så mycket att hon inte längre kunde gå i skolan.
Mycket av mobbningen skedde på nätet, men även trakasserier i skolan. Även hennes familj påverkades av detta.
Samtal inleddes med mobbarna i skolan, utan någon förbättring. Efter en period hemma och med massor av stöd valde Cassidy ändå att prova skolan igen, hon började successivt med att gå två dagar i veckan.
Hon fick ursäkter från dem som hade mobbat henne och de ville nu vara med henne. Hon blev tillfrågad att gå med på festivalen, vilket hon naturligtvis ville ha eftersom hon varit avstängd så länge. Även om det var dessa som hade stängt henne ute så verkade det nu som att de ville ha henne med.
Vad Cassidy inte visste var att de här tjejerna hade en helt annan plan för henne. De hade ordnat med två äldre pojkar som träffade dem i ett närliggande hus, där pojkarna turades om att våldta Cassidy medan tjejerna satt utanför och väntade.
Cassidy var bara 13 år och polisanmälde detta. Tyvärr slutade målet utan dom i brist på bevis och alla inblandade gick fria.
På grund av detta valde Cassidys mamma att flytta och flytta henne till en annan skola. Trots det hittade mobbarna Cassidy och hittade metoder för att fortsätta mobbningen.
De attackerade henne i butiken och ringde till och med hennes mamma och bad att få prata med henne.
Linda gjorde allt hon kunde för sin dotter, men förgäves. Det slutade med att Cassidy knappt kunde gå upp på morgonen. Den 12 december 2015 orkade hon inte mer och tog sitt liv. Linda hittade ett brev som Cassidy hade skrivit efter självmordet.
Ett brev alla måste läsa! Ett brev till mobbarna och ett brev till de som blir mobbade.
Cassidys brev:
”Jag var elev på (skolans namn har tagits bort) och blev våldtagen av några av eleverna som fortfarande går på den här skolan. Jag vet att detta kan uppfattas som att jag är uppmärksamhetssökande, men om jag ska vara ärlig så är jag långt ifrån det.
Jag har skäl att göra detta, som jag kommer att förklara närmare. Mitt mål är att varna andra (främst elever, men även föräldrarna) om vad som hände, för om de kunde göra det här mot mig skulle de också kunna göra det mot andra, eller försöka.
Du kan faktiskt stoppa detta. Kom ihåg att de som gjorde detta mot mig var elever på den här skolan, det är svårt att tro och jag vet det. Men det är sant. Jag gör inte det här för att hämnas mot eleverna som våldtog mig och de som arrangerade våldtäkten, de som mobbad mig om våldtäkt eller störde mig på det. Jag gör det inte heller för uppmärksamhet som jag nämnde tidigare, jag vill ha det klart.
Jag gör det här för att det finns 1500 elever på den här skolan i åldern 7-12 och de behöver varnas. Jag känner det för att detta hände mig, och för att skolans personal inte hjälpte mig (nämner mer om detta senare). Det är min plikt att varna er alla och berätta om vad som hände (ni har säkert hört ryktena, men detta är vad som faktiskt hände).
Men jag gör det också för mig själv. Efter 1 1/2 år kan jag äntligen stå ensam. Det finns ett överraskande antal elever på den här skolan som har hört historier om mig och konstigt nog fortfarande hör historier om mig än i dag. Jag blir ständigt kontaktad av folk jag inte känner på Facebook, som kallar mig en hora.
Jag har bytt skola och flyttat till en annan ort och jag blir fortfarande kontaktad och mobbad. Jag kan inte stoppa ryktena som folk sprider, men jag kan försöka sprida sanningen om vad som verkligen hände eftersom det fortfarande pratas om det.
Men det här är som sagt ärligt talat mer för de elever som inte är medvetna om detta och som riskerar att utsättas för dessa mobbare.
Jag heter Cassidy Trevan och jag blev våldtagen.
Om någon någonsin skulle försöka göra det här mot dig, tro mig att det är värt kampen. Ge inte upp! Om du inte gör det kommer du att ångra dig resten av ditt liv, precis som jag. Du kan göra det.
Var försiktig! Du har blivit varnad! Var försiktig!”
En ung tjej är död på grund av mobbning, det är en tjej för mycket!
Ingen ska känna sig så hopplös att dö är den enda utvägen. Vi ska samarbeta och arbeta förebyggande mot mobbning, både bland elever, lärare och föräldrar. Ingen ska behöva stå ensam!
Linda har en sorg som aldrig kommer att försvinna, och hennes dotter kommer aldrig tillbaka!
Linda sa inte så mycket efter detta, men när hon hittade brevet från sin dotter visste hon att allt det hemska som hänt måste berättas om och att hennes dotters varning måste komma ut till andra.
Dela med dina vänner så att fler kan läsa detta sorgliga men viktiga brev så att vi kanske kan stoppa mobbningen!