Chris Tomlinson är en fighter utöver det vanliga. Han fick bara en procents chans att överleva, men i dag njuter 37-åringen av livet som småbarnspappa.
I en fruktansvärd olycka som barn brändes Chris på 98 procent av sin kropp. Dödsolyckan inträffade i en oavsiktlig gasexplosion på hans egen bakgård. Under hela sin uppväxt har han fått leva med mobbare, ensamhet och självmordstankar.
Men hans kärlek till sin familj, tron på Gud och ett hopp om ett gott liv gjorde att han aldrig tappade modet.
Idag är han en lycklig tvåbarnspappa, som inspirerar människor över hela världen att aldrig ge upp.
I en intervju med Epoch Times berättar Chris vad som hände olycksdagen för 35 år sedan.
– Jag var ute och lekte och mamma tittade på mig. Hon vände sig om en bråkdel av en sekund, och när hon vände tillbaka var jag borta. Jag hade vandrat över till tvättstugan där vi hade trädgårdsredskap och så. Där hittade jag en bensindunk.
Den nyfikne 2-åringen slog ner bensindunken från en hylla, pojken var helt dränkt i bensin och när varmvattenberedaren i rummet slogs på antändes bensinen och Chris blev uppslukad av lågor.
– Min mamma hittade mig och drog ut mig, säger han.
Chris grannar som bevittnade tragedin ringde 911 och han fördes sedan med luft till Tampa General Hospital.
Chris familj fick höra att han hade 1 procents chans att överleva. Han var också den yngsta personen som någonsin drabbats av ”tredje gradens eller värre” brännskador på 98 procent av sin kropp. När han hörde detta var familjen rädda och ledsna, men de samlades nära vänner för att be, desperata efter ett mirakel och hoppades att han skulle överleva detta.
– De var starkt beroende av sin gudstro, säger Chris.
När Chris var 5 flyttade han och hans familj till Massachusetts där han fick behandling på Shriner’s Burn Institute i Boston. Men på grund av hans tillstånd var livet svårt för den lille pojken. Än i dag har Chris ingen aning om exakt hur många operationer han gjort, men hävdar att när han var 13, tappade hans mamma räkningen vid 200.
När Chris tänker tillbaka på sin barndom finns det många minnen av sommarlov på sjukhus och att inte kunna göra roliga saker som andra barn i hans ålder gjorde.
– Medicinerna fick mig att känna mig så sjuk och äcklig, och jag var mer rädd för dem än själva operationerna, minns han.
– Jag hatade när bindorna skulle bytas eftersom de alltid fastnade i mina sår, och det var så otroligt smärtsamt att ha rått kött kvar för luft.
Senare skulle Chris uppleva att de andra jämnåriga kallade honom fula saker och mobbad honom för hans utseende. För Chris var det en svår upplevelse.
– Jag ville vara som de andra killarna, idrotta och se bra ut, säger han.
– Jag var till och med självmordsbenägen några gånger i tonåren eftersom jag inte kunde acceptera hur jag såg ut. För det mesta gömde jag mitt ansikte i mina hoodies. Jag var för generad för att synas.
Blev övergiven av sin fru
Men Chris gav aldrig upp sin dröm om att leva ett normalt liv. Han växte upp i ett trosfyllt hem och tvivlar inte på att hans tro hjälpte honom på vägen. Så småningom hittade han också kärleken, gifte sig och fick döttrarna Nevaeh (16) och Trinity (13).
Men hans styrka sattes på prov igen när hans fru sedan 14 år lämnade honom och barnen. Han lämnades som ensamstående pappa.
Han kände sig ”hemsk, övergiven, använd” och ”otroligt deprimerad”, och återigen skämdes han över sitt utseende. Om han inte såg ut som han gjorde, skulle hans fru inte lämna honom. Han var rädd att uppfostra sina barn ensam, rädd att han inte kunde försörja dem, ekonomiskt eller känslomässigt.
Även om Chris fick ekonomiskt stöd var det inte mycket. Den lilla familjen fick vara sparsam med allt de spenderade pengar på. För att hitta ett jobb han kunde fungera i var inte lätt.
– Mina tjejer var, och är, fantastiska genom det hela, säger Chris.
– Min hälsa är också kopplad till bristen på arbete; Det finns dagar då min ledvärk blir så illa att jag inte kan röra mig och behöver vila, och vissa dagar krampar vänster hand för att jag måste göra allt med en hand, säger han.
– Jag lider också av PTSD, av operationer, eller av hur jag blev bemött av någon i mitt förflutna.
Inspirerar andra
Trots hans många utmaningar inspirerar Chris att höra hur hans berättelse påverkar andra. Han har fått så många meddelanden från främlingar som säger att hans berättelse ger dem hopp om att han har gjort det till en del av sin resa för att uppmuntra andra att hitta ljuset.
I februari delade Chris en video på Facebook som har nått tusentals.
– Jag vill hjälpa folk att veta att det fortfarande finns hopp i mörkret. Vi går alla igenom olika kamper i våra liv, men vi kan använda det för att stärka och hjälpa andra, säger han till Epoch Times.
Och till alla som kämpar med sina egna problem har Chris en vädjan:
– Låt inte negativitet bo i ditt sinne och förtära dig; omfamna dina olikheter! Det finns en anledning till att du är som du är. Skönhet finns inte på utsidan, utan på insidan.
Se videon på Chris som har blivit viral på Facebook. Och dela gärna hans historia för att inspirera andra.