Nu har 21-åringens text berört tusentals människor!
Jag får samma känslor som du, upplever samma saker. Jag får bara lite mer av allt. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg blir jag riktigt förbannad. När jag är ledsen är jag djupt förtvivlad. Om någon sårar mig känns det som att hela världen går mot sitt slut. Men får jag en kram så blir allt bra igen, hur tokigt det än var.
Ibland tar jag allt personligt. Jag kan känna att allt som händer runt omkring mig är riktat mot mig. Jag saknar nog en klaff i hjärnan vilket gör att allt kommer ut på ett väldigt annat sätt och då oftast genom munnen.
Du kanske tror att jag överdriver. Men jag har inte den ventilen som du har, det blir riktigt stort för mig. Jag har inte fått möjlighet att kunna stanna upp för att reda ut tankar.
Aldrig tyst
Jag är inte dålig på att lyssna. Men jag kan ha väldigt svårt att koncentrera mig. Det kan droppa från kranen, en förbipasserande bil, någon som sitter på en bänk; alla vardagliga saker som du reder ut med din ventil stannar kvar i mitt huvud.
Jag kan se dina läppar röra sig. Men om jag har tråkigt så kan jag inte fatta vad du säger, även om jag verkligen försöker. Det är inte för att förbise dig, det är bara för att mitt huvud är fullt. Och i mitt huvud är det aldrig tyst där.
Du kanske tröttnar på att jag frågar dig igen om saker du just berättade för mig. Det har inget att göra med att jag är dum, långsam eller dum. Det är bara det att det du sa till mig har dränkts av alla andra tankar jag har i mitt huvud. Och då måste jag fråga dig igen. Jag kanske frågar en gång till, bara så jag kommer ihåg.
Jag behöver pauser
Det fungerar inte så bra för mig att ligga på soffan hela natten och titta på film. Efter en liten stund börjar stickningarna i kroppen. Jag kan inte koncentrera mig på vad som händer på skärmen. Min kropp säger till mig att jag behöver variation.
Oavsett hur bra filmen är, tappar mitt tålamod. Men om min hjärna får en paus i tio minuter kanske vi kan fortsätta titta. Mitt huvud har inte samma förmåga att bearbeta intryck som ditt.
Du kanske blir galen av att titta på mig som ständigt pillar med telefoner, sängkläder, kläder eller vad jag nu har mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att använda lite energi så att jag kan fokusera på dig.
För dig kan det kännas som att jag inte förstår dig eller dina känslor. Men jag förstår mycket mer än jag kan sätta ord på. När det finns starka känslor styrs min hjärna av känslorna och jag kan inte få ord ur mina läppar. Jag är fullt upptagen med att ha kontroll över min kropp så att den inte vidtar oväntade handlingar mot mig själv eller andra.
Kaos
Blir du upprörd över att jag kastar saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. När det blir kaos i mitt huvud känner jag mig trygg. Då har jag kontroll.
Du kommer säkert att bli överraskad av mitt skiftande humör. Var inte. Mitt humör styrs helt av de känslor som tar fäste. Och detta kan ändras snabbt. Mitt sinne är fortfarande i kaos. Jag har inte alltid tid att hänga med.
Kastar jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i mitt huvud hela tiden, det är då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har kontroll.
Jag hamnar ofta i konflikt med andra. Det är för att jag hatar orättvisor och vägrar att se andra människor hamna i problem.
Att blanda in är något jag är specialiserad på. Det är inte för att vara irriterande, men jag saknar den fega hämning som många har. Jag tänker inte på konsekvenser och
försätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller tycker synd om.
Tror du att jag är expert på att skämma bort mig själv? Det är bara det att jag inte ser det som pinsamt att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt. Jag gör precis vad jag tänker på. Vad jag känner för där och då. Jag har inte tid att tänka på vad andra tycker om mig.
Mycket av allt
Vi som har ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon gör vi det inte bara med vårt hjärta utan med hela vår kropp.
Om du vet när du inte längre kan förstå, gå då därifrån. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara trötta. När vi är där händer alltid något. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också intelligenta och kreativa. Vi tänker bara på ett annat sätt, vi saknar den ventilen. För att överleva har vi skapat vårt eget sätt att vara och reagera.
Du måste låta oss göra det.
Om du ger oss den möjligheten, möjligheten att vara som vi är, kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. För vårt handikapp har också många positiva aspekter. Du kommer förstå. Var stolt över att du får följa med på vår resa och upptäcka världen som vi ser den.
Texten är skriven av 21-åriga Nadia, som blivit en populär bloggare från Sverige. Hon bloggar mest om livet som ung mamma. Du kan läsa mer om henne här.