Nioåriga Loralie hade tillbringat 1 445 dagar som fosterbarn i ett familjehem när något otroligt händer!
Starten på livet har inte varit lätt för Loralie Henry, 9. Hon har tillbringat en stor del av sitt liv som fosterbarn på jourhem, medan hon har väntat på att få en permanent familj.
På grund av pandemin blev tiden som fosterbarn ännu längre än den borde ha varit.
– Jag blev fosterbarn när jag var fyra år. Sedan fick jag komma hem till min biologiska mamma när jag var fem. Så tillbaka i jourhem när jag var sex år, säger den nu nioåriga tjejen i en intervju med tv-kanalen ABC7News.
Och att bo på olika härbärgen har varit en påfrestning för flickan.
– Det var faktiskt väldigt läskigt också. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig i de olika hemmen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Så jag tänkte, ”Jaha, vad ska jag göra? Finns det någon där ute som väntar på mig?” Jag var väldigt rädd. Tills jag träffade min mamma. Min andraklasslärare, säger Loralie.
Läraren adopterade sin elev
Zoe Henry jobbar som lärare i Loralies klass. Hon tvivlade aldrig på att hon skulle bli flickans mamma.
– Hon kom till min klass och jag var bara tvungen att titta på henne – hennes små fräknar, hennes lilla födelsemärke. Jag ska adoptera den här lilla flickan. Hon är min dotter. I samma sekund som jag såg henne trodde jag det, säger Zoe i intervjun.
Zoe Henry trodde först att Loralie skulle adopteras av en annan familj, men fick veta att det inte skulle hända. Hon kontaktade då socialtjänsten och uttryckte sin önskan om att adoptera henne själv.
– Två dagar senare var hon i vårt hem.
Detta var för två år sedan, och idag är Loralie en naturlig del av Zoes familj. Men det har varit en lång och krokig väg. I november adopterades hon äntligen för gott av Zoe.
– Hon har varit på många ställen, haft många hinder på väg hit. Men vi är väldigt tacksamma för den vägen, för den har gjort henne modig och stark och bara en fantastisk liten tjej. Hon är nog den mest omtänksamma person jag känner.