”Hade jag haft den kunskap som jag har i dag hade vi ringt larmnumret vid tretiden den natten.”
Det säger Johanna Wallin till Aftonbladet. Hon och hennes man upplevde varje förälders mardröm när de förlorade det dyrbaraste de hade.
Agnes var bara 1,5 år gammal. Hon dog i våras av sepsis.
Det var i maj förra året som 1,5-åriga Agnes blev sjuk. Hon var på lekplatsen den dagen. Klättrade en klätterställning och var aktiv. På kvällen kom vad som verkade vara en förkylning. Under de följande två dagarna hade hon typiska förkylningssymtom. Men så småningom blev hon slö, kastade upp slem och ville varken äta eller leka. Fingertopparna var kalla, men kroppen var febrig och andningen var snabb.
Föräldrarna började oroa sig. Detta var mer än en vanlig förkylning. Agnes pappa, Johan, tog därför med sin dotter till barnintensiven på Karolinska Universitetssjukhuset. Här konstaterades lunginflammation och de skickades hem med antibiotika, rapporterar Aftonbladet.
Men Johanna blev inte lugnad. Agnes verkade för sjuk. Hon ville dricka hela tiden, men varje gång hon drack kräktes hon.
– Jag fick inte kontakt med henne när vi pratade. Hon reagerade inte på saker hon normalt skulle ha reagerat på, säger Johanna till Aftonbladet. Föräldrarna nöjde sig inte med att ha ett så sjukt barn hemma. Hon kontaktade barnavdelningen igen men fick bara beskedet:
”Jag kan förstå din oro, men hon är så sjuk som du kan förvänta dig av ett barn med lunginflammation.”
– Vad skulle jag säga då? Du måste bara rätta dig. Men jag hade aldrig haft så ont i magen av någonting, och ja, det var en katastrof när vi kom hem, säger Johanna.
Hemma fick de inte näring i tjejen. Hon spydde upp allt. Även drycker.
– Jag har aldrig sett en person kräkas så mycket förut.
Blek och fläckig hud, fingeravtryck kvar på kroppen på grund av nedsatt blodcirkulation, kräkningar, slöhet och kalla fingertoppar. I dag vet Johanna att symtomen skrek sepsis. Men den kunskapen hade hon inte då.
Så en morgon, dag fyra efter att Agnes blev sjuk, blev hon helt vit. De ringde nödnumret. När ambulanspersonalen kom fram skrek Johan att Agnes inte längre andades. Johanna påbörjade HLR på sin lilla dotter.
– Jag vet hur man gör, men det gick inte, jag blev så chockad. Jag kunde inte pressa så hårt som jag borde. Och jag kände att hon var död, hon fanns inte längre.
Ambulanspersonalen tog över och använde defibrillatorn på Agnes och gav henne adrenalin. Men inget hände.
Hon dödförklarades på sjukhuset.
Kommer att informera andra
Det har nu gått mer än ett år sedan Agnes dog. För Johanna har hennes död nu lett till en kamp för att sprida information om sepsis.
– Om du är orolig och tror att det kan vara sepsis, våga ställa frågan ”Kan det vara sepsis?” för att uppmärksamma vårdpersonal, säger Johanna till Aftonbladet och fortsätter:
– Jag skulle också vilja säga till föräldrarna att de ska lita på sin magkänsla. Du känner ditt barn, ge inte upp. Jag kedjar fast mig nästa gång, jag går inte hem.
Nu har hon tillsammans med andra föräldrar startat Barnhälsoupproret. Genom den kanalen ska hon sprida information och kunskap.
– I maj 2022 slutade en del av mitt hjärta att slå för alltid. Det kommer för alltid att finnas ett före och ett efter Agnes. När jag insåg att det var sepsis som hade tagit livet av min dotter visste jag väldigt lite om detta extremt allvarliga tillstånd. Sedan den dagen har jag jobbat hårt för att lära mig så mycket jag kan om sepsis själv och jag har gjort det till min kamp att förmedla kunskap och information så att fler liv kan räddas. Jag saknar dig varje minut och varje sekund min kära, men jag ger aldrig upp, skriver Johanna på Facebook.