Föräldrar till barn med särskilda behov känner alltför väl till kommentarerna och blickarna deras barn får från andra offentligt.
Leah Carroll – mamma till ett barn med särskilda behov – hamnade nyligen i en ”offentlig” situation, men saker och ting tog en helt annan vändning än vad hon var van vid.
Leah och hennes son Malachi var på en restaurang när de träffade en annan familj med två små pojkar som såg Malachi och började peka och skrika på honom.
Mamman reagerade starkt på pojkarnas beteende, men hon reagerade ännu mer på mamman till de två pojkarna, vilket fick Leah att dela den speciella händelsen på Facebook.
”Jag kände din panik när din femårige son pekade på min son i rullstol och skrek: ’Mamma, titta på den där pojken!’ Du lutade dig fram och sa åt honom och hans treårige bror att inte säga sådana saker och att inte peka eller stirra. Men som i de flesta fall är det här svårt när det gäller unga, nyfikna sinnen – och de stirrade och frågade henne om min son. När du insåg att det inte skulle hjälpa att viska till dem såg jag paniken försvinna. Du tog ett djupt andetag och samlade ditt mod. Du tog dina pojkar över till Malaki och sa ”Jag slår vad om att han vill veta deras namn!
Leah skriver också om hur glad Malachi blir när han får kontakt med andra barn, men det är få som vågar gå upp och prata med honom.
”Dina pojkar ställde hela tiden frågor om rullstolen, varför hans ben inte fungerar, varför hans mun är öppen, etc. Du tog dig tid att lära dina söner något viktigt och hjälpa dem att förstå att skillnader är okej. Att skillnaderna inte spelar någon roll. Du lärde dem också att det är okej att ställa frågor!”
Tack för att du gav min son en chans att träffa dina barn. Tack för att du är den sortens mamma som lär dina barn istället för att säga åt dem att vara tysta. Mammor som har barn med särskilda behov får stå ut med mycket – vi vänjer oss vid att folk stirrar, kommenterar och viskar. Observera att det krävs mycket för att kränka oss, särskilt när kommentarerna kommer från små barn. Ge dina barn möjlighet att lära dem om olikheter.
Carroll avslutade sitt inlägg med ett hjärtligt tack till kvinnan.
”Tack för att du lärde dina barn att lära känna barn som Malachi. Och tack för att du gav min son något att skratta åt,”
Tack för att du är den sortens mamma som utbildar dina barn istället för att försöka tysta dem.”
Fördomar och bristande kunskap från vuxna är de osynliga barriärerna som stänger barn ute. Fördomar bidrar till skam, oro, ensamhet och utanförskap för de barn som upplever detta.
När barn med funktionsnedsättning ställs utanför lär sig andra barn att det är okej att vissa barn lämnas utanför. Det är så samhället fortsätter att stänga ute människor. Detta måste förändras, och det måste göras nu!