Snart har det gått två år sedan hockeyvärlden förlorade en av sina största ikoner, Börje Salming. Efter en lång kamp mot ALS lämnade Börje efter sig en sörjande familj, inklusive sina två barn och fru Pia Salming. Här följer berättelsen om deras kärlek och den svåra tiden de gick igenom.
Pia och Börje Salming träffades på en Finlandskryssning där Tomas Brolin hade bjudit in till festligheter.
I en intervju med Hemtrevligt berättar Pia hur hon såg Börje i baren och tog mod till sig för att bjuda honom på en öl. Det visade sig snabbt att båda var i samma livssituation, nyskilda, och Pia insåg snabbt att det fanns mycket mer under Börjes ”råa look”.
– Att jag var så självständig. Vi insåg snart att vi var själsfränder, berättar Pia.
Den tuffa diagnosen
Sex år efter bröllopet började Börje få problem med att prata. Det blev allt svårare eftersom han blev ansträngd när han använde rösten. Efter ett besök hos läkaren fick de det tunga beskedet – Börje hade drabbats av ALS.
Tiden som följde blev en kamp mot klockan och för bästa möjliga vård. Pia beskriver denna period som ett svart hål, där hon ibland inte minns vad som hände. Men en sak vet hon säkert:
– Du orkar så mycket mer än du tror när du måste.
Hoppet och kampen
Trots den mörka diagnosen klamrade sig Pia och Börje fast vid hoppet om att få några år till tillsammans. Men sjukdomen fortskred snabbare än de hade väntat sig. Börje blev deprimerad men de beslöt sig för att göra det bästa av tiden de hade kvar.
– Först var det kolsvart och Börje blev självklart deprimerad och jätteledsen. Men sedan bestämde vi oss för att försöka få så många dagar tillsammans som möjligt. Börje ville leva – ja, även sista veckan ville han leva, säger Pia och tillägger:
– Börje var aldrig beredd att dö. Han kämpade ända in i kaklet.
Pia tar över vården
När hemtjänsten inte räckte till, beslutade Pia att själv bli Börjes dygnet runt-sköterska. Hon tog hand om alla hans medicinska behov, från sondmatning till användning av hostmaskin. Denna roll var extremt krävande och efter fem veckor ringde Pia sina barn gråtande.
Kritik mot politikerna
Pia riktar skarp kritik mot hur samhällets stöd för ALS-patienter fungerar. Efter 65 års ålder ges inte personlig assistans, utan man tilldelas hemtjänst som innebär att nya och främmande personer kommer hem till en varje dag. Den snabbt utvecklande sjukdomen gjorde det nästan omöjligt att få den hjälp som behövdes i tid.
– Därför vill jag att kommunerna öronmärker en summa pengar för den som blir ALS-sjuk. Den kan du sedan fördela allt eftersom behoven förändras, säger hon och fortsätter:
– Menar politikerna att man ska jobba tills man är 68 år, men får man en obotlig sjukdom efter 66 ska man inte kunna ha ett värdigt liv tills man dör?
Pias berättelse är en stark påminnelse om vikten av samhälleligt stöd och att ingen ska behöva kämpa ensam mot en sådan förödande sjukdom.