När de hör den äldre mannen kan de andra i butiken inte hålla sig från att reagera!
Det finns inget som ett gott skratt i livet, det förbättrar humöret och dagen. Och det sägs att ett gott skratt också förlänger livet, så här ska vi dela med oss av en liten rolig historia.
Att handla i butik kan vara en utmaning i sig med små barn, speciellt om man själv har lågt blodsocker. Toppen av allt är nog att handla efter att du har hämtat från barnkammaren, och borde ta med dig middag och diverse matvaror hem.
Sen brukar det alltid bli en liten röra i butiken, om man inte lägger barnet med något att äta i varukorgen. Den här historien handlar om en farfar som har ett väldigt speciellt sätt att hantera sitt lilla 3-åriga barnbarn. Vänta bara tills du har läst klart, du kommer säkert att skratta! Kom ihåg att dela om du också gillade den här historien!
En slumpmässig dam i butiken följer efter 3-åringen och hans farfar. Kvinnan märker snabbt att det är mycket för farfar, då 3-åringen skriker och tjuter efter godis, glass, frukt och dryck.
Medan ungen ylar åt allt säger farfar lugnt: ”Det är okej, William. Inte långt kvar nu, vi är nästan klara. Ta det lugnt min pojke”.
Pojken får flera utbrott, och farfar säger lugnt. “Lugna ner dig nu William, det är bara några minuter till och vi åker. Slappna av min pojke”.
När de kommer fram till kassan startar den lilla rampen och slänger ut varorna ur vagnen, då är farfar lugn och säger:
”William, William, nu måste du lugna dig kompis. Var inte så arg, vi är hemma om en minut. Du måste hålla dig lugn ett tag William”.
Damen som har följt med dem in i butiken är riktigt imponerad av hur farfar har hanterat den lilla trotsiga 3-åringen. Hon följer efter dem ut ur butiken och över till bilen. Farfadern lastar varorna och sätter pojken på sin plats.
Sedan vänder hon sig till den äldre herren och säger följande: » Det här är inte min sak, men du var otroligt duktig inne i butiken. Jag vet inte hur du gjorde det, men du höll dig lugn hela tiden. Oavsett hur stökig och arg han blev så fortsatte de att försöka lugna ner honom. William har verkligen turen att ha dig som farfar.
”Tack” svarade farfadern, ”men jag är William, den lilla jäveln som heter Arne”.