Fräckisar har man hört ända sedan barnsben, och även om man kanske inte alltid förstod dem då, så var de ofta något som delades av en skojfrisk morfar, farbror eller pappa med en något skämtsam humor. Var fräckisarna kommer ifrån är oklart, men de har funnits i generationer och har alltid samma effekt – de får oss att skratta högt.
En riktigt bra fräckis har oftast ett lite ”vuxnare” tema och en oväntad punchline som inte går att förutse. Nu tänkte jag bjuda på en av mina personliga favoriter, så luta er tillbaka!
En 84-årig man klev en dag in på vårdcentralen och bad läkaren om att få lämna ett spermaprov. Läkaren, något förbryllad men ändå professionell, gav honom en liten provburk och bad honom återvända inom några dagar med sitt prov. Gubben tackade och gick hemåt med burken i handen.
Tre dagar senare var mannen tillbaka på vårdcentralen, men när han räckte över burken till läkaren, var den tom. Läkaren rynkade pannan och frågade:
– Vad hände? Du skulle ju lämna ett prov.
Den gamle mannen suckade djupt och började förklara:
– Ja, först försökte jag själv. Med högerhanden, sedan med vänsterhanden – inget resultat. Då bad jag min fru om hjälp. Hon försökte också med båda händerna, och sen med munnen – först med tänderna i, sen utan. Men fortfarande inget.
Mannen såg lite generad ut men fortsatte:
– Till slut ropade vi på grannen, Ulla, för att se om hon kunde hjälpa. Hon försökte med allt möjligt – händerna, armhålan, och till och med mellan knäna. Men inget funkade.
Läkaren, nu i total chock, frågade:
– Vänta nu… ni bad verkligen er granne om hjälp också?
Mannen nickade och sa med ett leende:
– Absolut, men trots alla våra ansträngningar fick vi aldrig upp locket på den förbaskade burken!