Många av oss har nog varma minnen från kvällar med våra mor- eller farfäder, när de efter middagen gärna bjöd på en fräckis eller två. Det resulterade nästan alltid i en djup suck från mormor eller farmor, vilket bara gjorde det hela ännu roligare.
För dem var det viktigare att få oss barn att skratta än att ta hänsyn till de som inte alltid uppskattade skämten!
Jag tycker att de var helt rätt ute, och den andan har jag burit med mig in i vuxenlivet. Att slänga in en fräckis ibland, vare sig det är bland vänner, kollegor eller familj, är nästan alltid en succé!
Den här klassikern hörde jag för länge sedan, men den är fortfarande lika rolig. God läsning!
Två äldre herrar hade varit på jobbkonferens i Göteborg och stod nu på tågstationen i väntan på att resa hem. För att fördriva tiden köpte de varsin glass.
När glassen var slut slängde Ragnar sin pinne, medan Åke stoppade den i sin bröstficka.
Nyfiket frågade Ragnar:
– Varför sparar du på en gammal, äcklig glasspinne?
Åke log finurligt och svarade:
– Man vet aldrig när den kan komma till användning.
De två åldrade vännerna tog tåget hem, och väl framme var det dags att gå till sängs. Åke smög försiktigt in till sin fru och kröp ner bredvid henne, med förhoppningen om att kvällen skulle bli lite mer än bara sömn…
Problemet uppstod dock när Åkes manlighet inte riktigt ville samarbeta – den vägrade helt enkelt resa sig. Plötsligt fick han en lysande idé och mindes glasspinnen han envist hade sparat.
Beslutsam smet han iväg till badrummet och använde glasspinnen för att improvisera ett litet stödförband.
Nöjd med sin lösning kröp Åke tillbaka till sängen och gjorde sig redo. När det sedan var dags att sätta igång, hördes en kommentar från den vänstra blygdläppen till den högra:
– Nu är det nog fasen sista gången, för nu blir han inburen på bår…