En fräckis, eller rolig historia som de ibland kallas, har en fantastisk förmåga att locka fram skratt och leenden, oavsett om det är på en fest, i fikarummet eller vid ett middagssamtal. De har en charm som gör dem oemotståndliga, även om de ibland balanserar på gränsen till det småfräcka.
Vissa kan kanske tycka att fräckisar är en smula gammalmodiga eller till och med dumma, men när den knasiga slutklämmen kommer, är det svårt för någon, oavsett hur pryd de än må vara, att inte fnissa. Det är den där oväntade, lite busiga vändningen som gör att fräckisar har en sådan stark dragningskraft. En välberättad fräckis kan få åhörarna att både rodna och skratta i samma ögonblick.
Det som ofta kännetecknar en riktigt bra fräckis är just det där småbusiga temat och en slutpoäng som fångar alla på sängen – och denna historia är verkligen inget undantag. Den här typen av skämt har berättats i otaliga versioner genom åren, men oavsett hur många gånger man hört en fräckis, får den alltid publiken att brista ut i skratt.
Så luta dig tillbaka och njut av den klassiska fräckisen här nedan – den kommer garanterat att ge dig ett gott skratt!
Arne hade precis hämtat ut sin sprillans nya, snabba Audi. Med ett stort leende på läpparna rullade han ut från bilaffären, sänkte taket på bilen och styrde direkt mot motorvägen.
När han väl kom ut på motorvägen kunde han inte hålla sig längre – han tryckte pedalen i botten och kände hur bilen flög fram.
Hastighetsmätaren klättrade snabbt – 140, 150, 160 och till slut 170 km/h. Arne kände adrenalinet pumpa genom hela kroppen, njöt av farten och friheten. Men mitt i all eufori såg han plötsligt blåljusen i backspegeln. En polisbil hade dykt upp bakom honom.
Försökte köra ifrån polisen
I ett ögonblick av fartblindhet och dumdristighet tänkte Arne att han kanske kunde köra ifrån polisen. Han tryckte gasen ännu hårdare och hastighetsmätaren närmade sig 200 km/h. Men snart kom han till sans – det var ju galet att försöka fly från polisen.
Med en blandning av skräck och ånger började Arne sakta ner och styrde bilen in mot en rastplats. Polisbilens blinkande ljus följde tätt efter, och kort därefter stannade den precis bakom honom.
Arne vevade ner rutan och såg polisen närma sig, redan med böteslappen i handen och en trött blick.
Polisen skakade på huvudet och började prata:
– Det där gick lite väl fort, eller hur? Det har varit en riktigt lång dag, med fler idioter på vägarna än jag orkar räkna, och som om det inte vore nog, det är fredag den trettonde. Jag har verkligen ingen lust att göra massa pappersarbete nu innan helgen. Så här gör vi: om du kan komma med en riktigt bra förklaring till varför du körde så förbaskat snabbt, så kanske jag låter dig slippa böter, sa polisen med ett trött leende.
Arnes geniala förklaring
Arne tänkte efter en kort stund innan ett snillrikt svar dök upp i hans huvud.
– Det är så här, konstapeln… Min fru lämnade mig för några veckor sedan. Hon blev kär i en polis. När jag såg dig i backspegeln, trodde jag att det var han som ville komma tillbaka och lämna tillbaka henne!
Polismannen stirrade på Arne i några sekunder, sedan brast han ut i skratt. Utan att tveka rev han sönder böteslappen och gav Arne ett vänligt leende.
– Ha en trevlig helg och kör försiktigt, sa han innan han gick tillbaka till sin bil.