Barn är fantastiska och ser på världen på ett sätt som vuxna ofta glömmer. Det kan vara underhållande att observera deras nyfikenhet och tankar, som ibland kan verka ologiska eller impulsiva. Just detta är en del av deras charm, och det är sällan tråkigt att ha ett aktivt barn i huset; det är alltid liv och rörelser.
Den här humoristiska och fiktiva berättelsen handlar om lille Olle, som ville förstå mer om livets mysterier. En dag fick han ett råd från sin mamma och rapporterade detaljerna dagen efter. Berättelsen är kanske inte lämplig för dem som lätt blir chockade (nu har ni blivit varnade). Ändå tyckte jag att detta var en riktigt rolig berättelse, och jag skrattade länge åt slutet!
Lille Olle, 5 år, var precis som andra barn i hans ålder väldigt nyfiken. Han hade hört en hel del om ämnet ”blommor och bin” från sina kompisar och började undra hur det egentligen gick till. En dag frågade han sin mamma, som blev mycket generad.
Istället för att ge en förklaring bad hon honom att gömma sig bakom gardinen och iaktta sin storasyster och hennes pojkvän. ”Jag har sagt till dem att de inte ska göra DET när vi är hemma, men de verkar ignorera det.”
Denna observation gjorde Olle senare samma kväll. Nästa morgon berättade han entusiastiskt allt för sin mamma.
– Johanna och hennes pojkvän pratade en stund, sedan släckte han nästan alla lampor. Han började kramas och kyssas med henne, och hennes ansikte såg så konstigt ut, nästan som om hon var sjuk. Han måste ha tyckt så också för han la sin hand under hennes blus för att känna på hjärtat.
– Båda började flämta och såg andfådda ut. Den andra handen verkade kall, för han kramade om Johannas kjol. Syrran blev allt mer upphetsad, och hon började stöna och vrida sig, nästan så att hon föll av soffan.
– Då kom febern! Jag vet att det var feber för syrran sa att hon kände sig riktigt het. Till slut kom jag på att det som gjorde dem så sjuka var en stor ål som plötsligt hoppade ur hans byxor och stod där, cirka 25 cm lång – jag svär!
– Han försökte fånga den så den inte skulle smita. Johanna blev verkligen skrämd när hon såg den och hennes haka föll ner och hon började ropa på Gud och annat. Hon sa att det var den största och längsta ål hon någonsin sett.
– Jag kunde ha berättat om de som finns i sjön, men jag ville inte störa. Plötsligt såg Johanna modig ut och försökte döda ålen genom att bita av huvudet. Plötsligt blev hon illamående och släppte taget. Jag gissar att ålen bet henne. Sedan tog Johanna tag i den med båda händerna medan pojkvännen tog fram något och satte på ålen.
– Syrran la sig ner och försökte få ett grepp om ålen. Han hjälpte till genom att ligga ovanpå den, och ålen kämpade emot. Johanna började stöna och vrida sig, och soffan nästan välte. Jag gissar att de försökte döda ålen genom att trycka den mellan sig.
– Efter en stund slutade ålen att röra på sig. Syrran och hennes kille suckade djupt. Pojkvännen reste sig och såg på situationen – de hade dödat ålen. Jag vet att den var död, för den hängde bara där, och en del av innanmätet hängde ut.
– Johanna och hennes kille var trötta efter striden, men de började kyssas igen. Han fortsatte att kramas och pussa henne över hela kroppen – och se där, ålen var inte död! Den hoppade upp igen och började slåss. Jag antar att ålar har flera liv eller något liknande.
– Den här gången försökte syrran döda ålen genom att sätta sig på den. Efter 20 minuters fightande var ålen äntligen död. Jag vet att den verkligen var död den här gången, för jag såg hur Johannas kille skalade av skinnet och släppte ner det i toaletten…