Det var en solig eftermiddag när ridande polisen Katarina patrullerade längs stadens lugna gator. Plötsligt fick hon syn på en liten pojke, Anton, som frenetiskt trampade på sin lilla cykel.
Det var tydligt att något inte stod rätt till, och hon bestämde sig för att stanna honom. Med ett vänligt men bestämt tonfall frågade hon varför han cyklade så fort. Den iver och oskyldighet som lyste igenom Antons svar var oväntad och rörande.
Det som följde var en händelse som Katarina aldrig skulle glömma, något som började som en vanlig patrull och slutade med tårar av skratt.
Är du beredd? Här kommer den:
Den ridande polisen Katarina red sin trofasta häst genom stadens små gator och torg. Hennes blick fastnade på en liten pojke, Anton, som kämpade på sin cykel utan att ha några lampor tända.
“Fått cykeln av jultomten”
Tveklöst styrde Katarina sin häst mot Anton och bad honom stanna.
– Hej där! Har du fått den här cykeln av jultomten kanske? frågade hon med ett leende.
– Ja, sa Anton stolt.
– Då måste du hälsa jultomten att det behövs lampor på cykeln. Annars får du böter. För att du ska förstå vikten av detta ger jag dig en böteslapp nu, sade Katarina med allvar i rösten.
Antons reaktion
Medan Katarina skrev ut boten, tittade Anton på henne och frågade plötsligt:
– Har du fått din häst av jultomten?
Katarina skrattade och svarade:
– Ja, visst har jag det.
Anton sken upp i ett stort leende och sa:
– Då kan du hälsa jultomten att han nog satte rövhålet på fel ställe, den borde vara under bakom och inte ovanpå…