Vem tror du är ansvarig för våra miljöproblem? Vissa skulle nog säga att det är de äldre generationerna som får ta på sig mycket av skulden. Vissa kommer att hävda att våra mor- och farföräldrar inte gjorde tillräckligt för att förhindra förstörelsen av miljön.
Men är det verkligen så?
Historien nedan fick mig att tänka. Om det är sant? Vem vet. Det kan mycket väl vara så att det är en så kallad promenadsaga. Men det har en intressant poäng. Det är därför jag vill dela det med dig.
Det börjar med att en äldre dam måste betala för sig själv i en mataffär. Hon ber om ett par påsar för sina varor.
Den unge mannen i kassan säger lite fräckt till damen att hon ska ta med sig väskor hemifrån, istället för att köpa nya varje gång. För det är inte bra för miljön, som han säger.
Den äldre kvinnan ber om ursäkt och förklarar att det på sin tid inte var många som tänkte på miljöfrågor.
Mannen vid kassan svarar:
”Det är problemet! Din generation brydde sig inte om miljön!”
Tja, kanske den unge mannen hade rätt. Hennes generation hade trots allt inte tänkt så mycket på miljön trots allt, svarade hon innan hon fortsatte med en lite vassare ton.
För på den tiden levererade man bara mjölk, läsk och ölflaskor till butiken där man hade köpt dem. Butiken skickade dem till en reception som tvättade och steriliserade flaskorna, innan de fylldes på igen – om och om igen. Men folk hade förstås ingen tanke på miljön på hennes tid.
På hennes tid tog folk trappan, eftersom det inte fanns några kraftkrävande hissar och rulltrappor i varje gathörn. Folk gick till mataffären, som låg några kvarter bort, istället för att sätta sig i en bil och köra några hundra meter.
Men mannen i kassan hade nog rätt – man tänkte inte på miljön innan.
Blöjorna tvättades alltid. Det fanns inga engångsblöjor. Kläderna torkades på torkställning, inte i en energikrävande torktumlare. Och barnen ärvde kläderna från sina äldre syskon. Att köpa nya kläder var en sällsynthet.
Men visst – få människor tänkte på miljön tidigare.
På den tiden hade du kanske en TV eller en radio hemma. Inte platta skärmar i alla rum. I köket vispade man ihop det man behövde för hand och inte med hjälp av elblandare. Var man tvungen att skicka något med posten slog man in det i gammal tidning – inte bubbelplast.
Man satt inte på en bensindriven maskin när man skulle klippa gräset. Nej, du använde manuella gräsklippare som du var tvungen att skjuta framför dig. Och häckar och träd klipptes för hand. Man tränade oftast på jobbet. Du behövde inte köpa ett träningskort för att bränna kalorier på ett energislukande löpband.
Men mannen i kassan hade nog rätt – man brydde sig inte så mycket om miljön på den tiden.
Folk drack vatten ur kranen eller dricksfontäner. Du köpte inte en ny plastflaska varje gång du var törstig. Man fyllde pennorna med bläck istället för att köpa en ny. Och rakbladet slipades när det började bli matt.
Hennes generation tog spårvagnen eller bussen när de skulle åka långt. Barnen cyklade eller gick, istället för att använda sina föräldrar som en 24-timmars taxiväxel. De var inte heller beroende av mobiltelefoner, som måste ta emot signaler från en satellit i rymden varje gång man vill hitta en butik eller en restaurang.
Men den unge mannen hade nog rätt. Det var nog lite oro för miljön när hon var ung.
Eller?
Man kan lugnt säga att den unge mannen vid kassan var skyldig.