Jessica Almenäs arbetade på TV4 i väldigt många år. Tillslut sa hennes kropp ifrån och hon blev utbränd och kände både en sorg och lättnad.
– I en travsändning tappade jag det helt, berättar hon i Framgångspodden.
Tv-profilen Jessica Almenäs har synt i TV4:s Nyhetsmorgon och Let´s dance. Hon är sedan ett par år tillbaka en del av Kanal 5 och hon leder bland annat programmen Vem kan slå Anja och Foppa?, och Superstars.
Jessica avslutade även uppdraget OS-kväll med Almenäs som hon har lett under Vinter-OS 2022. Med hennes långa karriär bakom sig har det kommit både med och motgångar. I Framgångspodden, berättar hon om sin tid på TV4, som både innefattade utbrändhet och sjukskrivning.
– Jag älskade mitt jobb, nästan över allt annat. Det var så otroligt kul, jag ville bara jobba, jobba och jobba. Då blir det lätt att man jobbar för mycket, och det är svårt att märka det eftersom det är så fruktansvärt kul!
Hon förklarar att hon jobbade 78 dagar i rad och varje dag skulle hon leverera, vilket ledde till att hon inte hann med allt de andra i livet som var struligt, bland annat en separation.
– Kroppen stängde av grej efter grej, tillslut fanns det inget mer att stänga av. Då sökte jag hjälp tillslut, i en travsändning tappade jag det helt. Jag stod och tittade på skärmen men förstod inte vad jag såg, jag kunde inte läsa siffror och jag var helt snurrig. Jag sa till min expert att du får ta över för jag ser ingenting, säger Jessica Almenäs.
Jessica fick därefter hjälp av en läkare som konstaterade direkt att hon var utbränd och behövde vara sjukskriven.
– Jag la mig ner på golvet och hade hjärtklappning, var tvungen att ställa in Nyhetsmorgon dagen efter för jag bara skakade och det gick inte över. Veckan efter det skickade de mig till företagsläkaren på TV4. Han sa till mig direkt att du är utbränd och du är sjukskriven från och med idag. Jag sa det går inte, det är för många saker. Han sa då nej, det gäller från och med nu, säger Jessica Almenäs och tillägger:
– Då gick jag ut ifrån hans kontor och började storgråta, för jag var lättad, någon hade sätt att här finns inget kvar, det är tomt, något måste göras. Så det var väldigt skönt men också väldigt jobbigt såklart.