Finns det någon bättre känsla än de fjärilar som man känner i magen när man börjar träffa någon ny. Dessa känslor är helt magiska men vad händer egentligen när fjärilarna börjar avta och inte finnas där på samma sätt längre?

Du känner säkerligen igen känslan. Man har precis träffat en ny potentiell partner och man har gått och kärat ner sig fullständigt. Pirret i magen är mer en ständig känsla och det känns som att man svävar på moln.

När ni ses så kan du inte hejda dig innan era läppar möts och det enda man vill är att vara så nära som möjligt. När man skils åt så känns det jobbigt även om det är så att man bara ska till affären en snabbis.

De förbaskade fjärilarna som flyger runt där i magen. Eller ja, inte bokstavligt talat men det känns så. Men så här är det bara ett tag. Efter en stund så börjar det inte vara lika spännande och nytt, fjärilarna börjar avta.

För vissa dröjer det några månader medan för andra tar det ett år, men sedan så är det rätt vanligt att fjärilarna börjar avta. Håller förhållandet på att gå i kras eller vad är det som egentligen händer?

Jag skulle våga påstå att relationen går in i en ny fas när det händer. En användare på Tumblr som går under namnet Helloelloh har förklarat vad som händer på ett väldigt bra sätt – och det här är så himla fint skrivet.

”Jag har varit i ett förhållande i fem år nu. Och jag ser många poster om hur människor tror att förhållanden betyder att du har fjärilar i magen för alltid, att ditt hjärta slår snabbare när hen går in i ett rum, att man gosar med varandra varje natt, benen hopslingrande, att ni är så glada att bo ihop att ni sover i en 140-säng med varandra varje natt.

Och det är inte riktigt så, i alla fall inte för mig”, skriver Helloelloh innan hon fortsätter.

”Du slutar ha fjärilar i magen när ni bor ihop. Ditt hjärta slår inte snabbare när du ser hen, istället lugnar allt ner sig. När du är i rummet med hen känner du dig lugn och säker. När du gosar med hen känner du att ditt hjärta slår långsamt, och ljudet av deras andning ger dig ett välbefinnande. Det känns inte som en berg- och dalbana längre, det känns som hemma.”

”Ni sover inte tätt intill varandra varje natt, benen inlindande mellan hens så tajt att det är svårt att säga var dina börjar och hens slutar.

Istället sover ni bekvämt, sida vid sida, ibland åt olika håll. Men varje natt kommer du på dig själv med att dra dig bakåt på sängen så du nuddar hen. Du myser mot deras arm, eller stryker hens hår medan hen somnar. Det finns nätter när min pojkvän, i sömnen, tar armarna om mig och drar mig åt honom, som ett barn med sin nallebjörn, som om jag är hans trygghet.

Under de tidiga timmarna på morgonen innan gryningen, när världen är blå och du ser genom suddiga ögon, gosar du in dig vid hens bröst och andas in hens doft innan du somnar igen.”

”Kyssar är inte alltid romantiska och eldiga längre. Men det finns så många fler av dem nu. Det är kalla kyssar när ni äter glass på sommaren, och kladdiga kyssar över frukostpannkakor. Det finns ”jag går nu”-kyssar, och ”en till kyss innan du går”-kyssar. Det är sömniga morgonkyssar innan jobbet, när du inte kommer ihåg att alarmet börjar ringa utan istället är det trycket från dina läppar mot hens som får dig att vakna för dagen.

Det är kyssar innan ni ska sova och ”du är så gullig när du gör det där”-kyssar. Det är kyssar för att du behandlar djur så ömt, och ”jag är så glad att jag är med dig och inte någon annan”-kyssar. Det är snabba kyssar i gången i mataffären, när det är trångt och ni får stå ihop, när istället för att ha ditt eget personliga space och hen sitt personliga space, är det ert tillsammans, och du ställer dig nära hens bröst för att ta upp mindre plats.”

”Ni smsar inte alltid varandra med kärleksförklaringar som ni brukade, för att det är självklart nu, och ni har gått vidare till knasiga internskämt om livet ni har byggt ihop. Ni delar blickar av frustration och nöje när ni är ute, era egna lilla värld mot den övriga.

Förhållanden är inte alltid en saga. De är inte alltid fyrverkerier och gnistor, åtminstone inte efter början.

Men de är en tyst rytm och hum av kärlek och omsorg. Det är inte en eld i din själ, men en i ditt hjärta. Som håller dig varm och trygg, som håller dig trygg när du somnar.

Och jag älskar det.”

Den här texten berörde mig verkligen. Jag är säker på att du också kan känna dig träffad i den på ett eller annat sätt. DELA den vidare till dina vänner om du också blev berörd så fler får chansen att läsa den!