Kurt och Bengt var två gamla vänner som hade varit på en årlig fisketur i skärgården. Efter en lång dag på sjön satt de nu på bryggan och väntade på färjan som skulle ta dem hem.
För att fördriva tiden köpte de varsin glass från den lilla kiosken vid hamnen. När glassen var uppäten kastade Bengt sin glasspinne i soptunnan, medan Kurt stoppade sin i kavajfickan.
”Den kanske kan vara bra att ha någon gång!” sa Kurt med ett flin.
När Kurt väl hade kommit hem efter en lång och stressig dag på jobbet, blev det kväll snabbt. Han åt en snabb middag och tog sedan en varm dusch för att koppla av. Efteråt kröp han ned i sängen bredvid sin fru Lena.
En oväntad användning
Han längtade efter en mysig stund med henne och försökte skapa en romantisk atmosfär genom att tända några ljus och sätta på lugn musik. Till sin förtvivlan upptäckte han dock att hans ”apparat” inte ville fungera.
Han kände sig frustrerad och ledsen, men Lena tröstade honom och försäkrade att det inte gjorde något, att de kunde ha det mysigt ändå.
Plötsligt kom Kurt ihåg glasspinnen i sin kavajficka och fick en lysande idé. Han smög försiktigt ut i badrummet, stängde dörren bakom sig och rotade fram några bandage ur första hjälpen-lådan. Med stor noggrannhet gjorde han ett provisoriskt stödförband med glasspinnen, och kände sig nöjd med sitt improviserade mästerverk.
Med nytt mod och lite extra stöd kröp Kurt tillbaka till Lena och lade sig till rätta. När det var dags att föra in den hörde han plötsligt den vänstra blygdläppen säga till den högra:
– Nu är det nog sista gången, för nu bärs han in på bår…
Den här kvällen blev nog inte riktigt som Kurt hade tänkt sig, men han bjöd åtminstone på sig själv och en oförglömlig historia!