Pappa avvisar sin 1-årige son – efter att mamman dog under förlossningen: ”Hatar den dumma ungen”

Kan man göra något annat än att älska sitt barn? Den här pappan berättar om sina blandade känslor för sin son – i det uppmärksammade inlägget.

Det här inlägget kommer från sajten Reddit och har skapat stora diskussioner på internet om förlossningskomplikationer och föräldraskap.

Huvudpersonerna är ett ungt par i 19-årsåldern som precis gift sig och blev gravida kort därefter.

Sorgligt nog dog hustrun under förlossningen – och pappan börjar förakta sitt barn då pojken associeras med hustruns död.

”Vårt äktenskap var underbart”

Pappan, som nu är 22 år, delade med sig av sina tankar i ett inlägg på forumet Reddit. Han börjar med att skriva om glädjen över att gifta sig med sitt livs kärlek.

”Det var ärligt talat en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, och vårt äktenskap var underbart, jag älskade henne mer än någonting. Under vårt andra år på högskolan blev hon gravid. Som ett tillägg så är hennes föräldrar och mina föräldrar hemska, kränkande och överdrivna. 

Vi kämpade för att avbryta kontakten (jag fullföljde det efter att min fru gick bort) och när hon blev gravid så hotade hennes föräldrar med att avbryta allt ekonomiskt stöd om hon gjorde abort”, skriver pappan.

”Illamående och sjuk”

Till slut löd kvinnan sina föräldrars krav och bestämde sig för att behålla barnet.

”Graviditeten var hemsk för henne, hon var ständigt illamående och sjuk”, skrev mannen.

”Förra året kom dagen då det var dags. Naturligtvis fanns jag vid hennes sida även om det är en bebis som jag aldrig ville ha. Jag vill helst inte gå in på detalj, men det värsta hände och jag åkte hem ensam med en bebis”. 

Avled under förlossningen

”Jag var ensam. Jag hade ett barn, inget stöd från familjen (jag har två små bröder men de är åtta och elva år), inget stöd från mina svärföräldrar (jag anser att de dödade min fru) och alla mina vänner är i 20-årsåldern och har minimilön. Jag planerade ursprungligen att plugga, och det är där de flesta av mina vänner är nu”, fortsätter mannen. 

20-åringens liv fick en dramatisk vändning och mannen beskrev sitt första år som förälder som ”ett helvete”

”Jag hade ingen aning om hur jag skulle uppfostra ett barn. Jag hade två jobb och min son bollades mellan mina vänner, som roterade och tog hand om honom medan jag arbetade. Jag jobbade runt klockan. Tack och lov var han inte en jobbig bebis, och sov hela natten. 

Klockan åtta, när jag kom hem från jobbet, skulle jag svänga förbi och plocka upp honom och sedan tillbringa tid med honom, antagligen skulle jag somna till och från, och väckas av hans skrik. Så skulle jag åka till jobbet igen klockan 15-21 där jag arbetade deltid på ett apotek. Jag kunde ringa upp vilken vän som helst som var tillgänglig och kämpa för att hitta någon som kunde passa honom”. 

”Hatar den dumma ungen”

Mannen är nu 22 år och är en ensamstående förälder – till en son han aldrig velat ha och inte vet hur han ska uppfostra.

”Han sover bredvid mig i sin vagga och tittar på mig med sitt konstiga ansikte, jag bara… jag hatar honom. Jag hatar den här dumma ungen. Tja, inte helt. När han kramar sig bredvid mig de få timmarna jag har ledigt, får jag en känsla av tillgivenhet för honom. Men för det mesta hatar jag honom”.

På forumet tillägger 22-åringen att det var hans sons första födelsedag:

”Jag borde göra honom en stor födelsedagsfest med tårta och familj och ballonger och göra honom till centralfiguren, men jag kan inte.

Det här är inte hans födelsedag, det är dagen min fru dog. Om hon hade varit här just nu, skulle jag inte vara ensam med en ettåring. Som jag bokstavligen hatar mer än någonting annat i världen”.

En tid senare redigerade pappan sitt inlägg och lade till mer information:

”Jag är svart. Jag bor i bokstavligen i ett getto. Jag var den första personen i min familj som gick på högskola. Jag har jobbat sedan jag var tolv år för att spara pengar”. 

Han menar vidare att ett fosterhem inte är något alternativ.

Unsplash

Läsarnas råd till 22-åringen

Inlägget berörde tusentals personer och råden från omvärlden strömmade in till pappan.

”För det första, jag är så ledsen för din förlust. Din son är helt oklanderlig. Din fru vill att du ska älska honom och ännu mer för att hon inte kan. Snälla sök rådgivning. Skriv ner dina känslor”, skrev användaren med alias lovelyhappyface.

”Din son är en del av din fru och verkligen en av de få saker som finns kvar av henne. Jag kan inte ens föreställa mig vad du har gått igenom …” kommenterade cowardlylion1. 

”Kom ihåg att han är väldigt mycket din fru och jag är säker på att hon skulle vara stolt över att du försöker vara den bästa far du kan vara för din son”. 

Lite senare skrev pappan ytterligare en statusuppdatering: ”Jag hatar honom inte. Jag älskar den här lilla mannen mer än någonting. Jag är bara överansträngd och slutkörd”.

Det här inlägget har minst sagt rört upp många känslor. Vad tycker ni om pappans känslosamma historia? Kommentera gärna era åsikter!

Sponsrat innehåll

Andra läste även