Avhopparen Roger Karsten Aase, 63, är en tidigare medlem av Frimurarna, som nu har lämnat och vill varna andra efter hans upplevelser.
Roger Karsten Aase blev frimurare år 1993 efter att ha förlorat sin son och många av hans bekanta hade fullt upp på annat håll. På så vis blev det lättare att hitta en ny gemenskap och ett nytt sammanhang. I samma veva hade han lärt känna en man som var med i det hemliga ordenssällskapet som funnits i Norden i drygt 300 år.
– Det var en jättefin plats för mig just då. Jag är ju väldigt historiskt intresserad och jag fick tillgång till en massa gamla böcker och ritualer. Jag kände mig väldigt hemma och väldigt bekväm där och engagerade mig väldigt mycket, berättar den i dag pensionerade Roger, som tidigare har varit rådgivare på Norges motsvarighet till svenska CSN.
Allt eftersom steg Roger i graderna och var efter bara några år vicechef för Frimurarna i norska Trondheim. Han berättar att han även har skapat ordenssällskapet data- och bibliotekssystem i Norge. Och under de första åren blev Frimurarna en perfekt tillflyktsort för att bearbeta sorgen kring hans sons bortgång. Men med tiden övergick det i ett stort obehag kring den hierarkiska atmosfären i sällskapet, och även dess hemliga ritualer.
”Du måste underkasta dig”
– I takt med att jag lärde känna systemet bättre så insåg jag att det är en våldsam underkastelseregim, berättar Roger för Aftonbladet och fortsätter:
– För varje ny grad som man får bland Frimurarna så blir det hårdare och tuffare. Man måste underkasta sig strängare och strängare lagar som säger att man aldrig ska berätta vad man håller på med och att logen (avdelningen) går före allt annat.
”Jag började att känna ett obehag”
Det var först vid tiden inför en ritual där han skulle befordras till den tredje graden som Roger började att känna ett obehag för Frimurarna.
– Jag var tvungen att sätta mig på knä framför ett altare och lägga händerna på en riktig dödskalle och svära evig trohet till ordens stormästare. Och han är ju lite som en diktator, berättar Roger.
Därefter ska Roger ha blivit lagd i en kista och buren ut ur salen till något som liknade en gravkammare. Där kom ordförandemästaren och lyfte upp honom ur kistan och sade att Roger var en ny människa skapad som Guds avbild i frimurarlogen. Kort fattat hade Roger dött en andlig död, som här blev gestaltad fysiskt.
Fullt av likrester i källaren
Nästkommande gradceremoni blev bara värre.
– När jag skulle kliva upp i fjärde och femte graden fick jag gå genom katakomberna i källaren som var fyllda med mänskliga kvarlevor, berättar Roger för Aftonbladet.
På frågan varför han fortsatte trots sitt obehag svarar Roger att det hela var väldigt konstigt, men att det binder samman folk och skapar någon form av gemenskap.
– Man förstår samtidigt att det hela är rent av idiotiskt, men man kan ju inte berätta för någon. Givetvis kan man diskutera det hela med sina logebröder, men då måste man ha en positiv inställning till allt.
Efter att Roger själv steg i graderna var det snart han själv som fick lyfta upp nya medlemmar ur likkistor. Han fick samtidigt en större överblick över logens ekonomi och tog upp med ledningen att det fanns kraftiga underskott.
– När min son dog så hade jag bestämt mig för vissa saker. En av dem var att jag aldrig skulle ge efter för någonting som jag inte tyckte var rätt och detta var en sådan sak, säger han.
”Det blev för många bråk”
Över åren blev det till slut för många interna bråk, vilket resulterade i att Roger valde att lämna. Han berättar också att orden håller varandra om ryggen och att man måste avge ett tysthetslöfte – något som Roger bröt när han gav ut boken ”Frimurarens hemligheter – berättelser från insidan” 2009.
I boken kritiserar han bland annat det svenska frimurarsystemet som bildades av kung Karl XIII år 1800, som i dag också praktiseras i alla nordiska länder. I svenska frimurarordens allmänna lagar står det bland annat att det är förbjudet att i loge behandla politiska, religiösa eller sociala tvestefrågor, och det åligger ordförande mästaren att övervaka att sådant inte förekommer.
Enligt Roger själv var det väldigt vanligt att frimurarna höll varandra om ryggen i politiska, juridiska och affärsmässiga frågor, även utanför de stängda dörrarna. Han berättar att det har funnits norska politiker på hög nivå som har varit frimurare och skulle lyda order från stormästaren. Om den högsta frimurarchefen bad om någonting var det ingen som kunde säga nej, även om det hela skedde utanför samlingslokalen. Lydde man inte order så blev man utesluten omgående.
– Det kunde vara allt från aktiehandel till rättssaker – vad som helst.
Har korrumperat rättssalarna i Norge
Roger återberättar en händelse som han själv har betraktat på nära håll, som utspelade sig i Skien i Norge.
– Det har funnits många händelser i rättssaker. Jag kan nämna ett som skedde i Skien, där två affärsmän möttes i rätten. De var oeniga i en affärsuppgörelse av ett ganska stort format. Den ena var frimurare, den andra var inte det. Och så visade det sig att advokaten till han som inte var frimurare också var frimurare och domaren likaså. Det blev ett ruskigt dåligt domslut, berättar han.
”Svenska kungen är med på möten”
Kung Carl XVI Gustaf är frimurarordens höge beskyddare i Sverige och stormästare i Karl XIII:s orden – som är en officiell kunglig orden instiftad 1811 som enligt frimurarnas hemsida ”tilldelas framstående svenska och utländska frimurare”. Enligt Roger själv har den svenska kungen en mycket mer aktiv roll än så, och är även med på ritualerna. Hovets informationschef, Margaretha Thorgren, dementerar dock uppgifterna:
”Kungen är Svenska Frimurare Ordens höge beskyddare. Prins Bertil var fram till sin död ordens stormästare. Kungen har dock inte tagit över stormästarrollen då han inte är frimurare och har valt att inte delta i ordens sammankomster.”
”Inga krig i Norden tack vare Frimurarna”
Roger berättare också att vi har Frimurarna att tacka för att det inte blev några krig i Norden i samband med unionsupplösningen 1905.
– Kung Oscar II var ordens stormästare i Sverige och ordens stormästare i Norge och sju av hans generaler i Norge var frimurare. Så det vore omöjligt att att det skulle bli något krig, berättar han.
Fredsavtalet blev underskrivet i frimurarlogen vid Stora torget i Karlstad – där Fredsmonumentet i dag står.
– Så frimurarna var med och gjorde unionsupplösningen mycket lättare. Men sedan kan man fråga sig om de inte höll på med politik.
Roger Karsten Aases bok finns att köpa i bokhandeln och online och går under titeln ”Frimurarens hemligheter – berättelser från insidan”. Kanske är det något som skulle passa just dig?
Vad tror du om Frimurarna? Styr de vårat samhälle? Dela artikeln med dina vänner om du tyckte den var intressant!