Pojkens svar får gubben att börja gråta!
Det har alltid varit en tradition att skratta åt roliga historier ända sedan barndomen. När ens far, farbror eller morbror berättade en vass vits, eller fräckis som det också kallas, visste man att det var dags för skratt.
Dessa historier var oftast lite på gränsen till vad barn borde höra, vilket bara gjorde att skratten blev ännu mer oförställda. Nu för tiden fortsätter denna tradition i fikarummet där man delar med sig av samma historier till sina kollegor, och så går det vidare.
Här är en sådan fräckis – hoppas den får er att skratta!
Den unga läraren rynkade pannan när han betraktade sin klass. För två kvällar sedan hade någon obekant trådat in på hans egendom och skördade äpplen från hans träd. Nu var det dags att avslöja den skyldige.
Han ställde frågan öppet till klassen om någon hade några ledtrådar om den mystiska äppelstölden.
Ingen av eleverna svarade. Läraren skannade rummet och la märke till att Oskar, längst bak i klassrummet, verkade lite nervös. Han riktade sin fråga mot honom:
– Har du någon information om detta, Oskar?
Oskar lyfte blicken och svarade:
– Ursäkta, jag hör inte riktigt vad du säger där borta. Akustiken är så dålig längst bak i klassrummet.
Läraren blev synligt irriterad och utbrast:
– Är det så att du tycker det hörs dåligt?! Men då ska vi byta plats nu, Oskar, och se om det fortfarande låter så dåligt där bak!
De bytte plats snabbt, och sedan bad läraren Oskar att ställa en fråga. Oskar, lite hes, tog plats vid katedern och sa:
– Kan någon berätta om de såg någon lämna min systers rum genom fönstret i natt?
Efter en pinsam tystnad på några minuter utbrast läraren:
– Du vet vad, Oskar, du har faktiskt rätt. Det låter verkligen väldigt dåligt härifrån…