Det är svårt att säga exakt var och när den allra första fräckisen berättades, men en sak är säker: den måste ha varit riktigt rolig, med tanke på hur många av dess efterföljare som finns idag.
Från generation till generation har dessa skämt spridits, oftast viskade i små grupper av vänner eller på familjesammankomster, där de äldre ofta tog på sig rollen att dra dem.
Vad som gör fräckisar så minnesvärda är deras tydligt barnförbjudna tema, ofta kryddat med lite förbjuden humor, och den avslutande punchlinen som får en att både rodna och skratta på samma gång. Det är just den där sista raden, så oväntad och kittlande, som gör fräckisen oförglömlig.
Fräckisen du snart ska få läsa är inget undantag – den har alla de klassiska ingredienserna. Så luta dig tillbaka och förbered dig på ett gott skratt!
Urban och hans vän Tony satt tillsammans i bastun efter en lång tennismatch. Åren hade börjat ta ut sin rätt på dem båda.
De var allt annat än blyga inför varandra, så snart nog började de skämtsamt jämföra sina snoppar.
– Men herregud, din är ju helt sned! utbrast Tony och pekade på Urbans.
– Jo, det stämmer, men frugan har inget emot det, svarade Urban med ett leende.
Urban kastade en blick på Tonys snorre och utbrast:
– Men vad fasen, du är ju helt rakad!
Tony tittade ner på sitt organ, tänkte efter en stund och sa med ett leende:
– Ja, du vet, jag straffar den lite. Kan den inte stå upp, så ska den fan inte få ligga bekvämt heller…
Så kan det gå när man kommer upp i åldern! Vi hoppade du fick dig ett gott garv, och glöm inte att välja det roliga i vardagen och försöka skratta så ofta det går!