Blossom Tainton, tidigare medlem i den framgångsrika gruppen Afro-Dite, har under de senaste åren kämpat med den smärtsamma sjukdomen muskelreumatism. Förutom att vara känd för sina musikaliska prestationer, har Blossom även gjort sig ett namn som personlig tränare och yogainstruktör.
Blossom Tainton blev ett välkänt ansikte i Sverige när hon tillsammans med Afro-Dite vann Melodifestivalen 2002 med låten ”Never Let It Go”. Gruppen deltog i tävlingen ytterligare två gånger på 00-talet, och Blossom var även julvärd på SVT under denna period. Utöver sin musikkarriär har hon också etablerat sig som personlig tränare och yogainstruktör.
Sedan 2002 har Blossom varit gift med Hans Lindquist, och tillsammans har de tre barn. Trots en rik och varierad karriär, har de senaste åren varit allt annat än enkla för Blossom.
I en öppenhjärtig intervju i Nyhetsmorgon berättade Blossom om sin kamp mot muskelreumatism.
Hon förklarade att hon alltid haft någon form av smärta, men att det som hände för nästan tre år sedan var något helt annat. Efter att ha fått covid-19 och vaccinet, började hon uppleva en diffus smärta över hela kroppen, vilket ledde till diagnosen polymyalgia reumatika (PMR).
”Jag vill inte ha skiten,” säger hon med en bestämd röst. ”Det är svårt att uttala för jag vill inte ens tänka på det. Det kom efter covid, efter vaccinet. Jag kunde inte lyfta armarna eller kliva ur sängen. Min man fick faktiskt hjälpa mig upp ur sängen, det var så illa.”
Kampen för lindring
Efter många tester och en lång väntan fick Blossom diagnosen muskelreumatism. Hon började med höga doser kortison som hjälpte tillfälligt, men målet har hela tiden varit att trappa ner medicineringen helt.
”Efter snart tre år med kortison, kommer jag inte ner till den lägsta dosen. Jag har provat några gånger men då blir det bakslag.”
En slags acceptans
Blossom har också hittat egna metoder för att hantera smärtan och vill inspirera andra genom sin nyutgivna bok ”Bortom smärtan”.
Där delar hon med sig av övningar och tekniker som hjälpt henne genom de svåraste stunderna. Hon hävdar att det pratas alldeles för lite om sjukdomen och att många känner sig ensamma och odugliga.
”Man känner sig väldigt ensam. Man drar sig gärna tillbaka och vill inte vara till besvär,” säger Blossom.
”För mig är acceptans att ge upp, och det är något jag inte kan göra. Min strävan är att bli så bra som möjligt, men jag måste vara realistisk och förhålla mig till situationen utan att ge upp.”
Blossom Taintons resa är ett kraftfullt exempel på styrka och envishet i kampen mot en sjukdom som påverkar så många liv. Genom sin öppenhet och vilja att dela med sig av sina erfarenheter hoppas hon kunna ge stöd och inspiration till andra som går igenom liknande utmaningar.