Mikael ”Soldoktorn” Sandström är över 60 år gammal. Men Soldoktorn tränar minst fyra gånger i veckan och tar 130 kilo i bänkpress.
– Jag är lite fåfäng, säger ”TV4 Nyhetsmorgons” Mikael Sandström med ett skratt.
Alla känner inte till att narkos-och akutläkaren från Hallstahammar har ett förflutet som elitidrottare. Mikael har vunnit SM i rock’n’roll-dans tre gånger och han har även SM-guld i hopp, skidåkning.
Faktum är att Mikael skulle påbörjat en pilotutbildning, men tackade nej för att kunna åka skidor istället.
– Min bror och jag startade en resebyrå där vi ordnade skidresor och det var roligare än att göra värnplikten.
Mikael tränar numera minst fyra pass i veckan, men det sker individuellt. Inte i grupp.
– Nej, jag brukar ju ge andra rådet att träna ihop för att det är bra att ha ett socialt tryck, men jag har en jäkla disciplin. För mig är träning en ren belöning, säger han enligt Expressen.
Doktor Mikael säger att han inte behöver ha någon som berättar hur han ska göra, då han har tränat i hela sitt liv. Han lägger inte på mer än 120-130 kilo i bänkpress, trots att han skulle kunna ta mer, enbart för att skaderisken ökar väldigt mycket med åldern.
På bilderna som Mikael lägger ut på sin Instagram ser han väldigt tränad och deffad ut, men han säger att han inte äter någon speciell diet.
– Nej, men jag är rätt bra på att äta sallad och fisk. Jag älskar choklad och rödvin, men är bra på att sluta äta och dricka i tid. Jag kan till exempel ta en halv öl efter bastun och hälla ut resten. Det händer aldrig att jag äter en hel chipspåse, jag kan lägga band på mig.
Mikael Sandström berättar även om hans lilla hemlighet att han har utfört ett skönhetsingrepp. Han tog bort en ful vårta i ögonbrynet och han berättar även om att han blev mobbad i skolan som ung.
– Japp. Jag hade en jätteful stor vårta eller leverfläck i ögonbrynet som det växte mörka hårstrån ur. För några år sedan bad jag en kollega skära bort den, säger han och fortsätter:
– Jag fick börja skolan ett år tidigare och var alltid minst. I och med att jag var liten och barnslig och dessutom duktig i skolan fick jag nästan dagligen stryk. Men redan som sexåring tänkte jag ”min tid kommer”. I sjuan var jag dock den enda i klassen som inte blev bjuden på klassfesten. Därför var det lite grann av en revansch att åka som utbytesstudent till USA och plötsligt vara populär bland tjejerna, liksom att senare komma in på läkarlinjen.