En riktigt bra fräckis, eller skämthistoria, är ofta den som balanserar precis på gränsen för vad som anses vara ”okej” att skämta om. Den ska ha en slags kittlande känsla som får en att skratta, samtidigt som man kanske undrar om man verkligen borde skratta åt det.
I dagens samhälle hör man ofta folk klaga på att vi har blivit lite för känsliga och lättkränkta här i Sverige. Men en klassisk fräckis, som den du snart ska få läsa, bryter helt mot den trenden. Den tar oss tillbaka till en tid då vi kunde skratta lite friare, utan att fundera så mycket på vad som var politiskt korrekt eller inte.
Så luta dig tillbaka, släpp alla bekymmer om vad som är rätt eller fel – och förbered dig på ett riktigt gott skratt!
Mycket nöje!
Lille Olle var utan tvekan klassens busfrö, alltid påhittig och ständigt i trubbel.
En dag tog han det till nästa nivå genom att skriva ordet ”mutta” stort på tavlan precis innan den nya lärarinnan klev in i klassrummet. Hennes ansikte blev genast illrött av ilska, och utan att tveka tog hon ett fast grepp om Olles öra och sa med skarp röst:
– Efter skolan ska du skriva det där fula ordet 50 gånger på tavlan – och sedan slicka bort det!
Det var inte förrän sent på eftermiddagen som Olle till slut kom hem, utmattad efter sitt straff.
Olle såg helt blek ut när han kom hem efter att ha städat tavlan. Hans pappa stirrade förvånat på honom och kunde inte låta bli att fråga:
– Men oj, varför ser du så vit ut i ansiktet?
Olle suckade och svarade:
– Du skulle också se ut så om du hade slickat ”mutta” från tavlan 50 gånger på en eftermiddag…