Om stämningen i ett rum känns lite dämpad, så finns det få saker som fungerar lika bra som att dra en rolig historia – eller en fräckis, som de ofta kallas i vardagsspråk.
Visst, det finns många som anser att fräckisar kan vara lite simpla eller gammaldags, men till och med de brukar inte kunna hålla sig från att fnissa när man når fram till poängen i en riktigt bra historia. Det är helt enkelt omöjligt att hålla sig för skratt, hur plumpt skämtet än är!
Det som kännetecknar en fräckis är att den ofta har ett lite busigt eller snuskigt tema, och en avslutning som får folk att både skratta och kanske rodna lite. Fräckisen nedan är inget undantag från den regeln.
Det är en klassisk skämt, som säkerligen har berättats i olika versioner genom åren – nu är det din tur att njuta!
Petter hade precis köpt en sprillans ny, snabb Audi. Han rullade ut från bilfirman, fällde ned taket och gav sig ut på motorvägen.
När han väl var där ute kunde han inte låta bli – han tryckte gasen i botten och kände kraften under huven.
”Du, det där gick lite väl snabbt”
Petter vevade ner rutan och såg polisen närma sig med böteslappen redo.
Polisen suckade trött och började tala.
– Du, det där gick lite väl snabbt. Jag har haft en sjukt lång dag med idioter på vägarna, och jag är rätt less nu. Det är dessutom fredag den trettonde, och jag orkar verkligen inte skriva mer pappersarbete precis innan helgen. Så här gör vi: om du kan ge mig en riktigt bra förklaring till varför du körde så förbaskat fort, så låter jag dig slippa undan, föreslog polisen.
Petters smarta svar
Petter tänkte efter en stund innan han kom på en förklaring som han hoppades skulle fungera.
– Jo, det är så här, sa han. Min fru lämnade mig för några veckor sedan. Hon blev kär i en polis. Så när jag såg din bil bakom mig, trodde jag att det var han som kom för att lämna tillbaka henne!
Polisen skrattade, rev sönder böteslappen och vinkade adjö.
– Ha en trevlig helg och kör försiktigt!
Polisen visade verkligen förståelse för den stackars gubben! Vi hoppas du skrattade åt historian, det gjorde i alla fall jag – det är en riktig klassiker!